En kvinna som hade en liten vitfläckig söt honkatt bestämde sig en dag för att flytta till Spanien. Kvar blev katten utan det hem och den kärlek som den var van vid. Hon började driva omkring i området, sökte sig in i portar när kylan blev för svår eller försökte komma in i affärerna. Missen blev till slut välkänd i området. Som alla vet finns det tyvärr okastrerade katter som springer ute dagar och nätter och snart var den lilla honan med ungar. Hon födde kull på kull och hennes barn och barnbarn spreds i området. De höll till under en gammal huskällare. Till slut blev antalet ättlingar till den lilla honan ca femton stycken.

 

Frusen gröt och hungriga kattungar

 

Hur vet jag allt det här då? Jo en kväll kände jag för en kort promenad. Det var ca 10 minusgrader. När jag passerade en marklägenhet alldeles i närheten där jag bodde upptäckte jag tre katter som satt och skrek utanför dörren, den ena såg ut att vara med ungar. Vad är det för människor som inte släpper in sina katter när det är så kallt ute, tänkte jag upprört. Mina egna låg och gosade i värmen på min säng vid det här laget. Nästa dag gick jag och knackade på dörren där katterna suttit. En äldre man öppnade och jag frågade om det var hans katter. "Nej det är det inte. Vet du inte att det är hemlösa katter som håller till vid "ödehuset", svarade han. Mannen fortsatte: "Jag brukar mata dem ibland. Den ena brukar vilja komma in och ligga i min säng" (det var den lilla övergivna honan). Hennes avkommor var ju av naturliga skäl mycket mer skygga.

 

Jag gick hem uppskakad över dessa stackars katters öde och ringde till kommunen, men dom kunde inget göra! Jag ringde runt till kattombud och katthem. De var alla nedlusade med hemlösa katter.

 

Några dagar senare gick jag en sväng kring ödehuset eftersom jag inte kunde släppa tanken på katterna. Vid ett skjul på samma tomt såg jag till min fasa tre små kattungar som försökte tugga i sig gröt som någon hade ställt dit, det var bara det att gröten hade frusit i kylan och var stenhård. Herregud tänkte jag, finns det fler katter! Jag mötte fastighetsskötaren och han sa att det var den tredje kullen som den lilla övergivna honan fött där vid huset. Och så berättade han hela den sorgliga historien som tydligen alla i området kände till, utom jag.

 

Operation infångning

 

Jag bestämde mig för att försöka fånga in katterna och kom i kontakt med en dam som var villig att ta hand om ett par av dem. Genom en väninna fick jag dessutom höra att det i ett villaområde strax intill fanns en hona som fött ungar under husets trappa. Jag tog kontakt med familjen som bodde i huset och de var förtvivlade för nu var honan gravid igen och de visste inte vad de skulle göra. Dessutom hade grannfamiljen två hemlösa hankatter och en liten kattunge som sprang hos dem. Hur vet jag att alla dessa katter kom från en och samma hona då? Jo alla såg nästan på pricken likadana ut. Ytterligare två kattungar fann vi i närheten. En äldre dam matade dem och i ett gammalt övergivet garage höll ytterligare ett par katter till. Sagt och gjort! Jag förstod att om inte dessa katter infångades skulle området översvämmas av katter som svalt och for illa. Eftersom ingen annan brydde sig, inte ens kommunen, var jag tvungen att själv försöka.

 

Nu följde en jobbig tid. Jag fick hjälp av den äldre damen som tagit hand om många hemlösa katter och lyckats placera dem i bra hem. De äldre katterna var vi tvungna att fånga i en kattfälla. Det är inte så hemskt som det låter. Det är helt enkelt en lång låda med en lucka som faller ned när katten väl inne i lådan trampar på en platta för att komma åt maten man lägger längst in. Jag vill poängtera att om man använder den här metoden, som tyvärr är ett måste om katten är mycket skygg, måste man ha uppsikt över fällan hela tiden och ta in den och släppa ut katten så fort som möjligt. Därför stod jag alltid i närheten för att höra när luckan åkte igen och då var jag där direkt och bar upp lådan i lägenheten där jag släppte ut katten i ett stängt rum. (Man ska aldrig släppa ihop en nyss intagen katt med sina egna, utan de ska hållas avskilda den första tiden.) En del gömde sig och var rädda men med lite mat lugnade de flesta ned sig hungriga som de var.

 

Det blev många långa kalla nätter när vi turades om att stå vakt. Själv hade jag ett gäng med egna katter och kunde inte ta hand om någon ny katt permanent. Den äldre damen blev min räddning, hon tog hand om katterna för hon hade gott om plats hemma och bara efter några dagar födde den ena honan tre ungar som annars hade fötts ute i snö och kyla. Efter kastrering, öronmärkning och vaccinering lyckades vi med gemensamma krafter hitta bra hem till alla utom till ett par som hon själv behöll.

 

Alltså.......

 

Till de som lämnar sin katt kvar antingen vid en flytt eller vid sommarhuset i den tron att de ska klara sig själva vill jag säga: Glöm det!!!! Det gör den inte! Finns det inte människor i närheten som ger den lite mat då och då så svälter den ihjäl. Dessutom förökar sig katter väldigt snabbt om de inte är kastrerade och då blir det som i den här berättelsen.